Ledsen Agneta, men trots att din bildidé var genial var den liksom inte genomförbar med svärmor och svärfar på besök och allt. Men jag sparar den i mitt huvud, för den var verkligen toppen!
Så till något lite mindre kryptiskt – vår för mig är ljus, underbar blommande hägg (med ljuvlig doft) och flugornas återkomst. Ja och ljusgröna blad så klart!
Något lite åt det här hållet var den bild som till sist poppade upp i mitt huvud. Tack vare en kollega – jag har tjatat öronen av flera av mina kollegor på jobbet den här gången eftersom jag inte fick någon vettig bild av vad jag ville göra. Den känns ändå inte exakt som jag vill ha den – ett stökigare och mer nergånget kök och en person som lyckas se mer lat ut, men lite åt rätt håll i alla fall. Jag får väl ut och leta slitna och riktigt gamla övergivna kök att fylla med disk och bråte. 😉
Maken himlade ändå lite med ögonen och muttrade något om att ”Se till att göra i ordning köket igen efteråt.” och sedan gick han och dottern ut så jag fick greja i fred. 😀
Jag vet att jag ligger lite efter, men nu är jag på gång igen! *ikappfotad*
Ett hjärta fullt av kärlek…
Bor man så här och tror att tiara är det enda rätta är man väl lite högmodig? *tycker* 😉
Himlen är utfrätt, eftersom solen går upp bakom husvagnen, men illans tidigt på morgonen kändes liksom som enda rätta tiden att fotografera här eftersom det ligger bebodda hus i närheten.
Uppdaterad version med annan beskärning:
Fortsätter jag på det här viset året igenom antar jag att jag har en hel portfolio så jag kan söka till Top Model… ;o)
Det är lite mycket just nu med födelsedagar och sådär, men bild kommer. Inte igår och inte idag, troligen inte imorgon heller. Men den kommer.
Vad i hela friden menar hon nu, antar jag att du tänker. Tja, jag tänker som så här – hemma hos mina föräldrar är det så mycket vår att det finns vårblommor att fota i rabatterna, hemma hos oss har vi snöhögsrester, is och lite grus typ. Vi bor sisådär 8 mil ifrån varandra kan väl tilläggas. Utöver att jag tycker det är fubbigt att de har mer vår än vad vi har är jag inte särskilt avundsjuk nämligen.
Långsökt tolkning kanske, men jag är inne i en liten downperiod när det gäller fotograferingen, så det här är ”as good as it gets”. 😉
Hemma med en väldigt febrig ung dam och äntligen har jag och kameran fått lite tid för varandra och veckans tema. Mårrans (ja, för den som inte vet det är bloggen döpt efter denna unga dam, som går under smeknamnet Morrdraken eller förkortat då, Mårran) febertopp begränsade mig lite, så jag passade på att fota henne när hon låg i soffan och drömde en stund. Utöver det har jag lekt lite med ett av Sannas photoshoprecept.
Morrdrakens foton 